Vår berättelse

I början var vi samma Lappland

Tornedalen ligger på gränsen mellan finska och svenska Lappland. Ursprungligen låg vårt område i samma land på ömse sidor av älven fram till 1809, då det delades upp i två stater genom freden i Fredrikshamn. Många familjer och byar delades mitt itu när den nya gränsen drogs längs Torne älv.

Men det hindrade inte människor att tala sitt eget språk och behålla sin egen kultur. Än idag är denna dal en unik kulturell smältdegel där finnar, svenskar och samer lever sida vid sida. Det talas fyra språk i området – finska, svenska, meänkieli och samiska.

Torne-Muonioälven är den längsta fritt strömmande älven i Europa och en stor laxälv. Lokalbefolkningen kallar älven ”väylä”, farled, eftersom den var en kommunikationsled förr i tiden. Torneälven rinner upp i sjön Torneträsk i Sverige och mynnar ut i Bottenviken mellan städerna Torneå och Haparanda.

Turismen i Lappland sägs ha börjat i Torneälvens dalgång genom de första vetenskapsmännen som kom hit redan på 1600-talet. Framför allt berget Aavasaksa i finska Övertorneå kommun var en av de första platserna där människor samlades för att titta på midnattssolen.

Norra polcirkeln, 66° 33′46″ N, passerar genom Pello kommun på finska sidan och Övertorneå på svenska sidan. Polcirkeln är den punkt där solen inte går upp alls på vintern (kaamos, polarnatten) och inte går ner alls på sommaren (midnattssol) under minst en dag.

”Det var en gång långt i norr en vidsträckt vildmark som var täckt av ren vit is, och där det endast bodde djur som var anpassade till arktiska förhållanden. En dag befriade ett starkt ljus landet från isen och enorma vattenmassor formade markerna i området. Det föddes en vacker älvdal omgiven av åsar och berg, där det snabbt växte upp täta oändliga skogar.”